Dear I

jag läser bloggar som får mig att börja gråta , bloggar av okända människor som jag aldrig kommer att träffa .  jag läser om hjärtan som går sönder & framtidsdrömmar , jag läser svar på en massa frågor , frågor som "hur stort är universum?" & "vad brukar du packa med dig till festivaler?" jag läser & förstår , läser & känner igen , läser lite till & saknar en vän som jag tror försvann.
allting är så fruktansvärt förrvirrande & känslorna vill inte bilda ord eller meningar och det blir bara en enda rörig text som ingen ändå kommer att läsa .

jag läser texter som handlar om rädslan att inte minnas , rädslan att inte komma ihåg varenda detalj - jag minns varenda liten detalj , men det är bara ett fåtal personer som vet . inte du .

det känns som som att jag springer men inte kommer någon vart - du vet , man står still , ingenting händer & man blir så frusterad att man inte vet vad man ska ta sig till . jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag tror jag ska gå sönder vilken sekund som helst . i tusen bitar ? det vet jag inte , men sönder .

ett oklart besked ,

ett besked som kan vara avgörandet mellan liv & död.

ösregn ,

& det var ingen som såg att regndropparna som föll ned längs
mitt ansikte inte var några regndroppar .

hej du det var ju ett tag sen
(snart hundra dagar)

men vem räknar precis ?