Dear I

visst är livet märkligt?
precis när man tror man har koll på allt, precis när man äntligen har börjat planera något, glädjas åt det och känna att man är på väg någonstans, då ändras vägen och skyltarna, och vinden vänder, norr är plötsligt söder, och öst är väst och man är vilse.
det är så lätt att tappa bort sig, förlora riktingen.

jag vill ha en egen måne som jag kan åka till
där jag kan glömma att du lämnat mig
jag kan sitta på min måne & göra vad jag vill
där stannar jag tills allting ordnat sig.

du tror du vet hur allt ska vara
du vet när allting passar sig utom när jag ska förklara hur jag känner mig
du bryr dig inte om mig mera och det har tagit mig så hårt
du kan väl inte acceptera att någonting är svårt

kan inte sova.