Dear I

"har jag ett blåmärke kan jag inte låta bli att trycka på det och jag kan gå runt med huvudvärk i timmar utan att göra något åt saken, är jag jättetrött och åker buss i tre timmar kan jag inte sova för jag vet att jag borde. mitt behov av att känna och känna efter vad jag känner är stort men det jag känner är ibland så jävla svårformulerat, nästan omöjligt för det är bara små spröt och skutt i mitt hjärta men jag känner iallfall... mycket."


(för att det stämmer in så bra, och jag kan inte riktigt förstå att jag är inte ensam. Tyvärr. Det finns fler som är som jag)