Dear I

Letar ständigt efter tecken, sådär som jag alltid gör. Letar efter någonting som består, men jag har ju aldrig litat på för alltid och någonstans inom mig brister det när jag inser att allt kan gå förlorat. Jag önskar att jag skulle kunna säga att jag ljög hela tiden (det känns alltid bättre att kunna förneka sina förluster) men det kan jag inte, lika lite som jag kan säga att jag är ärlig nu när jag säger att jag inte känner någonting alls.